det kanske är dags att släppa taget nu, men jag ser nånting som håller mig kvar. och jag vet att de finns där. men samtidigt så vet jag själv inte hur länge jag orkar. jag blir själv sårad och arg för varje gång det händer. det vet du också. så varför inte skärpa till dig när jag ber dig? jag kommer inte vänta hur länge som helst. dina ursäkter börja studsa emot mig och dina bort förklaringar "make me sick". jag vet att du inte har de lätt och jag förstår de, jag kan hjälpa dig ur de svåra. jag har sagt det förut och jag säger det igen, du behöver mig och jag behöver dig. men jag kan inte hjälpa dig om du inte ger mig en chans. du vet att jag tycker om dig och du har sagt desamma till mig, men dom orden börjar blekna i mitt huvud. jag vill tro dig. men de känns som om du bara leker med mig och det vet du också om. lyfter du ens ett finger för att tro nåt annat? det känns som om jag bara står som en reserv för dig om nåt skiter sig. och det gör ont eftersom jag tycker om dig. <3 

Gör ditt val, för snart vänder jag mig om och går. och jag lovar, du kommer att ångra dig.